Konsumentombudsmannen är nöjd med ändringarna i lagen om indrivning av fordringar som träder i kraft den 16 mars 2013. Som en följd sjunker indrivningskostnaderna som drivs in av gäldenären och konsumentombudsmannen kan ingripa i indrivningsproblemen effektivare än förut.
I arbetsgruppen som dryftade ändringen av indrivningslagen lyfte konsumentombudsmannen fram nackdelar som han observerat vid övervakningen av inkassobyråernas handlande. Sålunda kan man i lagändringarna som träder i kraft den 16 mars 2013 se många förbättringar i konsumentens ställning.
Den mest centrala ändringen är att indrivningskostnaderna nu är skäligare. Borgenären kan också i fortsättningen debitera högst 5 euro som indrivningskostnad för en betalningspåminnelse som han sänt efter förfallodagen. När ärendet flyttas från borgenären till en inkassobyrå som utövar professionell indrivningsverksamhet kan man av gäldenären kräva högst 14 euro för ett skriftligt betalningskrav som gäller en fordring som är under 100 euro, 24 euro för en fordring på 100 – 1 000 euro och 50 euro för en fordring som är över 1 000 euro.
Inkassobyrårena har också felaktigt ökat indrivningskostnaderna som gäldenären ska betala genom att skicka flera betalningskrav också till sådana personer som redan har fordringar under utsökningsindrivning och betalningsanmärkningar i kreditupplysningsregistret. I fortsättningen kan inkassobyrån som regel skicka högst två betalningskrav. Dessutom kan konsumenten förhindra anhopningen av grundlösa indrivningskostnader genom att be att inkassobyrån avbryter den avgiftsbelagda frivilliga indrivningen , varvid borgenären kan föra saken till domstol . Begäran ska göras skriftligt eller i en form som kan sparas elektroniskt.
Med lagändringen ingriper man också i fenomenet där borgenären och inkassobyrån hör till samma koncern eller har samma ägare. I dylika fall har inkassobyråerna debiterat av konsumenterna maximala kostnadsersättningar som varit avsedda för självständiga professionella uppdragsindrivare. I fortsättningen får en som idkar indrivningsverksamhet och hör till samma koncern som borgenären kräva av gäldenären högst 5 euro för en skriftlig betalningspåminnelse.
I indrivningslagen har också konsumentombudsmannens möjligheter att ingripa i lagstridig indrivning effektiviserats. Konsumentombudsmannen kan förbjuda företaget att fortsätta ett förfarande som strider mot god indrivningssed och förena förbudet med vite. Hittills har företaget kunnat meddela att det motsätter sig förbudet varvid det har förfallit, men i fortsättningen ska företaget söka upphävande av förbudet hos marknadsdomstolen.