Konsumentombudsmannen har ingripit i Santander Consumer Finance Oy:s förfarande vid bedömningen av kreditvärdigheten hos konsumenter. Santander utredde inte alla väsentliga uppgifter om kreditsökanden som konsumentskyddslagen förutsätter och bedömde inte konsumentens betalningsförmåga i tillräcklig utsträckning.
Innan ett kreditavtal ingås måste kreditgivaren bedöma konsumentens kreditvärdighet och betalningsförmåga med hjälp av sökandens uppgifter om inkomster och utgifter samt andra uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden.
Konsumentombudsmannen fäste uppmärksamhet vid att Santander, som beviljar konsumentkrediter, inte utredde de individuella levnadskostnaderna hos konsumenter som ansöker om kredit, det vill säga levnadskostnaderna för annat än boende. Till dessa hör till exempel kostnader för mat, rekreation och resor.
”Konsumentens utgifter är en väsentlig del av bedömningen av dennes betalningsmån och återbetalningsförmåga av krediten. Kreditgivaren måste alltid utreda tillräckliga uppgifter direkt från konsumenten om dennes utgifter och deras totala belopp.”
Santander utredde inte alls andra skulder, boendeutgifter eller andra levnadskostnader för konsumenter som ansökte om kredit med säkerhet. Konsumentombudsmannen ansåg att betalningsmånen inte utreddes för dessa konsumenter överhuvudtaget.
Enligt konsumentombudsmannen är konsumentens utgifter och betalningsmån väsentlig information även i bedömningen av kreditvärdigheten som anknyter till krediter med säkerhet. En konsuments personliga kreditvärdighet kan inte enbart grundas på tanken att realisera en tillgång eller rättighet som fungerar som säkerhet.
Konsumentombudsmannen ansåg att Santander inte bedömde konsumentens kreditvärdighet utifrån tillräckliga uppgifter som konsumentskyddslagen förutsätter.
Bedömningen av kreditvärdigheten skyddar konsumentens ekonomiska trygghet
Kredit får inte beviljas konsumenter som inte har förutsättningar att återbetala krediten. Enligt konsumentombudsmannen förutsätter beviljande av kredit alltid en individuell utredning av konsumentens faktiska betalningsförmåga. När betalningsförmågan säkerställs är det viktigt att beakta alla faktiska utgifter hos konsumenten och de får inte grunda sig på kreditgivarens egna antaganden eller inkomstgränser.
Konsumentombudsmannen anser det vara viktigt att kreditgivaren bedömer betalningsförmågan med sådana metoder som kan säkerställa att konsumenten kan upprätthålla sin tidigare levnadsstandard även efter att ha tagit krediten. Beviljandet av krediter bör inte baseras på antagandet att konsumenten skulle ändra sina konsumtionsvanor och framöver snåla på sina utgifter för att kunna betala av krediten.
Som ett sätt att skydda konsumenternas ekonomiska trygghet kan kreditgivare fastställa kalkylmässiga minimigränser för utgifter baserat på nödvändiga levnadskostnader. Det är dock viktigt att beakta konsumentens faktiska utgifter, i den mån de överskrider den fastställda kalkylmässiga minimigränsen.
”Balans mellan faktiska inkomster och utgifter innebär inte nödvändigtvis att konsumentens och dennes familjs nödvändiga försörjning är tryggad. En konsument som ansöker om kredit kan under en lång tid ha prutat på sin nödvändiga försörjning för att hålla sina utgifter och inkomster i balans."
Santander beaktade inte kreditsökandenas faktiska utgifter vid beviljandet av kredit och baserade därmed inte beviljandet av krediten på sökandenas faktiska betalningsmån. Konsumentombudsmannen ansåg att Santander inte hade förfarit i enlighet med konsumentskyddslagen vid beviljandet av krediter.
Konsumentombudsmannen förutsatte att Santander i sin framtida verksamhet bedömer konsumentens kreditvärdighet utifrån tillräckliga uppgifter om dennes ekonomiska förhållanden och inte beviljar kredit till en konsument som saknar faktisk betalningsförmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt kreditavtalet.
I synnerhet krävde konsumentombudsmannen en ändring i hur Santander utreder konsumentens utgifter och i fortsättningen bedömer konsumentens betalningsförmåga utifrån den faktiska betalningsmånen. Dessutom förutsatte konsumentombudsmannen att Santander utreder konsumentens utgifter och övriga skulder och beräknar den faktiska betalningsmånen även för konsumenter som tar kredit med säkerhet.
Santander gjorde de ändringar i sitt förfarande som konsumentombudsmannen förutsatte.