Primärproducenternas ställning i livsmedelskedjan försvåras både av sträng reglering och en avtalspraxis med dagligvaruhandeln och industrin som är tvivelaktig för en fungerande konkurrens, konstateras i en utredning som Konkurrens- och konsumentverket (KKV) publicerade idag.
Utredningen är en fortsättning på den utredning som Konkurrensverket publicerade i januari 2012 om köpkraften i dagligvaruhandeln, där sådan praxis i handeln som är tvivelaktig för en fungerande konkurrens lyftes fram. Delvis samma praxis visar sig vara skadlig också ur primärproducenternas synvinkel. Likaså konstaterar man att regleringen som gäller primärproducenterna orsakar problem i konkurrensförhållandena.
Utredningen som baserar sig på enkäter som skickades hösten 2012 till livsmedelskedjans olika nivåer belyser hur köpar- och förhandlingskraften uttrycker sig och dess effekter ur primärproducentens synvinkel. Sektorer som undersöktes speciellt var köttproduktion, fiskodling samt frilands- och växthusodling.
Mycket friktion i avtalsförhållandena
Inom grönsaksmarknaden, där primärproducenternas har direkta affärsförbindelser med handeln, ser primärproducenternas ställning ut att vara svagare i förhållande till handeln än till livsmedelsindustrin. Problem orsakas bland annat av den för branschen typiska avsaknaden av skriftliga avtal, vilket kan bidra till exempel till att avtalsvillkor ändras ensidigt eller att priset meddelas efter leveranserna eller till och med först efter att produkterna sålts.
Dessutom försöker handeln ofta överföra risken för de osålda produkterna genom att kräva att primärproducenterna ersätter det eventuella svinnet. Ur konkurrenssynpunkt är även sådana situationer problematiska som en del av de svarande råkade i där producenten förbjuds att sälja sina produkter till en enskild handlande förbi centralaffärerna eller där de förpliktas att sälja sina produkter till en enda köpare.
Även primärproducenternas ställning som livsmedelsindustrins avtalsproducenter kan innehålla drag som är tvivelaktiga med tanke på konkurrensförhållandena. Problem kan i synnerhet orsakas av skyldigheterna som ingår i avtalen med den exklusiva leverantören, kombinerat med avtalens långvarighet, varvid det blir svårt att konkurrensutsätta upphandlingsföretag.
Reglering orsakar flera störningar i konkurrensneutraliteten
Primärproducenterna anser att man i Finland tillämpar vissa EU-direktiv strängare än vad deras minimikrav förutsätter. De tycker att Finland dessutom implementerar direktiven före de andra länderna, vilket kan försvaga de finska primärproducenternas ställning i förhållande till andra EU-länder. Man anser också att konsumenterna inte är medvetna om skillnaderna mellan produktionsförhållandena för inhemsk och utländsk mat.
Reglering ställer primärproducenterna i ojämlik ställning sinsemellan bland annat beroende på företagets storlek. Som ett exempel på detta är energibeskattningen där återbäring av accisen endast betalas för den andel som överstiger 50 000 euro, samt regleringen som gäller slakt av djur som gör små slakteriers verksamhet i praktiken omöjlig.
Reglering och iakttagandet av bestämmelser orsakar primärproducenterna dessutom höga kostnader, det vill säga s.k. administrativ börda. Sålunda är det väsentligt att klarlägga regleringen och lätta på den administrativa bördan när man försöker förbättra primärproducenternas konkurrensförhållanden. Särskilt viktigt är det att se till att bestämmelserna tillämpas på samma sätt på olika håll i Finland.
Konkurrenslagen tillåter samarbete som effektiviserar marknaden
Ett alternativ i balanseringen styrkeförhållandena i livsmedelskedjan kunde vara att öka samarbetet mellan primärproducenterna. Samarbetsformer som konkurrenslagstiftningen tillåter är sådan som ökar marknadens effektivitet och vilkas effektivitetsnytta förmedlas också till konsumenterna. Däremot är det ingen hållbar lösning att extensivt börja tillämpa konkurrensbestämmelserna lindrigare på jordbruket.
Observationerna i utredningen stöder också den ståndpunkten att problemen i livsmedelskedjans funktion och hur man löser dem ska övervägas ur flera synvinklar. Till exempel räcker inte den bestämmelse om handelns dominerande ställning som är under riksdagsbehandling ensam till att säkra att konkurrensen i branschen fungerar, om den övriga regleringen för utvecklingen i en annan riktning.