Trots att patientens rätt till valfrihet har införts i lagstiftningen, upphävs på många håll rätten till faktisk möjlighet att välja vårdplats av det nuvarande systembaserade sättet att välja. Den ekonomiska och hälsopolitiska nytta som valfriheten i princip ska resultera i – som till exempel uppkomst och ibruktagning av nya innovativa tillvägagångssätt – har tills vidare inte kunnat uppnås.
Patienter har sedan ingången av 2014 även i Finland själva fått välja sin hälsostation och likaså med vissa begränsningar sin vårdplats inom specialsjukvården bland samtliga offentliga hälsostationer och sjukhus i Finland. Inom ramen för vårdplatsens möjligheter har patienterna även rätt att välja vårdande läkare eller annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Dessutom har patienterna rätt att söka vård i vilket som helst EU-, EES-land eller Schweiz.
Bestämmelserna om valfrihet finns emellertid utspridda i olika lagar och några enhetliga tillvägagångssätt har tills vidare inte kunnat etableras. Möjligheterna att utnyttja valfriheten är i hög grad beroende bland annat av patientens hälsotillstånd, kunskaper och ekonomiska resurser. Valfrihetens förverkligande är också förknippat med logistiska problem såsom svårigheter i fråga om överföring av patientuppgifter mellan olika verksamhetsställen. De största svårigheterna gäller gränsöverskridande hälsovård. Om lagstiftningen inte utvecklas och exempelvis ersättningsgrunderna för vårdens kostnader inte ändras, fortbestår risken att rätten att välja en vårdplats utomlands även i fortsättningen kommer att gälla endast dem som är i stånd att betala för sig.
Att aktivt utnyttja valfriheten kunde enligt utredningen optimalt leda till en förbättring av serviceprocesser, vårdkvalitet och patientsäkerhet. Möjligheten är mest relevant i det avseendet att den leder till att en vårdplats även kan väljas inom den privata eller den tredje sektorn. Valfrihetens betydelse borde framför allt beaktas i den förestående servicestrukturreformen inom social- och hälsovården samt den finansieringslösning som hänför sig till reformen.
Servicesedelsystemet ger större valfrihet
Servicesedelsystemet medför redan nu i en del kommuner en valfrihet som även omfattar privata hälsovårdstjänster samt till och med enskildheter i vårdens innehåll. Om servicesedeln inte täcker hela behovet av tjänster, kan patienten, om han eller hon så önskar, med egna medel hos tjänsteproducenten skaffa extra tjänster. Servicesedelsystemet kunde i fortsättningen utvecklas och i större omfattning användas som ett alternativ till den konkurrensutsättning som grundar sig på ett systembaserat tillvägagångssätt. Beslutanderätten i fråga om producenter av hälsovårdstjänster skulle på så sätt delvis överföras även på patienterna.
Möjligheterna att använda servicesedlar skulle även regionalt kunna utvecklas så att tjänster kunde köpas även av regionalt eller nationellt auktoriserade tjänsteproducenter förutom av de tjänsteproducenter som godkänns på den egna boningsorten. Kommunens uppgift som godkännare av privata tjänsteproducenter kunde dessutom underlättas och därmed även byråkratin i anknytning till tjänsteproduktionen.
Fortsättningen av utredningen blir klar på hösten
Utredningsrapporten har sammanställts av Helena Tuorila, specialforskare hos KKV och doktor i samhällsvetenskaper. I samband med utredningen har intervjuer gjorts med bland annat företrädare för Institutet för hälsa och välfärd, Folkpensionsanstalten, Social- och hälsovårdsministeriet samt Finlands Kommunförbund. Utredningens andra del som granskar informationen om valfriheten och användningen av servicesedelsystemet i hälsovårdstjänsterna blir klar på hösten. Fortsättningen av utredningen genomförs i samverkan med regionförvaltningsverken.
Ta del av utredningen (på finska):
Potilaan valinnanvapaus julkisessa terveydenhuollossa, osa I: Sääntelykehikko kansallisessa ja rajat ylittävässä terveydenhuollossa
(pdf, 52 sidor)