Konsumentombudsman Päivi Hentunen offentliggjorde idag under Konkurrens- och konsumentverkets KKV-dag sina sex teser som ska gynna konsumenterna. Samtidigt efterlyste hon mer ansvar från företagen vad gäller att beakta konsumentens rättigheter. På marknaden behövs också effektivare metoder för att ingripa i överträdelser som uppdagas, till exempel metoder som är bekanta från finans-, kommunikations- och konkurrenstillsynen. I seminariet som ordnades i Helsingfors deltog nästan 200 representanter för verkets intressentgrupper.
Konsumentombudsmannen har en god överblick över problem som konsumenterna möter på marknaden. I år har konsumentombudsmannen kontaktats cirka 4 700 gånger, och därutöver har cirka 69 000 kontakter kommit in till konsumentrådgivningen. Ämnena för kontakterna varierar kraftigt. I bakgrunden kan man dock hitta vissa grundproblem som upprepas från ett meddelande till ett annat. Konsumentombudsmannen har nu sammanställt dessa problem till sex teser om hur konsumenternas ställning kan förbättras. ”Vi arbetar för att lösa dessa problem och även företagen borde beakta dem”, konstaterar konsumentombudsman Päivi Hentunen.
Konsumentombudsmannens teser
- Konsumenterna ska kunna röra sig fritt på marknaden.
- Konsumenterna ska garanteras tillgång till nödvändiga tjänster.
- Reklam ska kunna identifieras.
- Företagens kundbetjäning måste ställas i ordning.
- Man måste få samarbetet för att bekämpa bedrägerier att fungera.
- Sanktionerna i konsumentskyddslagen måste moderniseras.
Konsumentombudsmannen har ärenden under beredning i anslutning till alla dessa teser, till exempel genom att påverka lagstiftningen samt i form av konsumenträttsliga riktlinjer eller linjeavgöranden, marknadsrättsliga ansökningar och varningar riktade till konsumenterna. Konsumentombudsmannen arbetar hårt för att dessa teser ska förverkligas och inriktar under de närmaste åren sin verksamhet och sina resurser i enlighet med teserna, utöver att lösa akuta problem på marknaden.
”Konsumentmyndigheterna kan inte på egen hand korrigera missförhållandena, utan vi behöver också stöd av näringslivet. Företagen måste också i praktiken verkställa gemensamt överenskomna eller lagstadgade principer och effektivisera självregleringen inom olika branscher. Dessutom behöver konsumentombudsmannens urval av metoder effektiviseras och fler åtgärder ställas till förfogande även från beslutsfattarnas sida. För närvarande har vi otillräckliga möjligheter att snabbt ingripa i missförhållanden och direkta lagstridigheter som uppdagas på marknaden. Detta försämrar också konkurrenskraften för företag som agerar i enlighet med de regler som samhället har fastställt”, säger Hentunen.
Utredning av beröringspunkter mellan konkurrenspolitiken och konsumentpolitiken
Under KKV-dagen offentliggjordes också en utredning om beröringspunkter mellan konkurrenspolitiken och konsumentpolitiken genomförd av verkets biträdande direktör, JD Kalle Määttä (KKV:s utredningar 4/2013, på finska). Utredningen visar att det finns fler beröringspunkter mellan konkurrenspolitiken och konsumentpolitiken än man ofta tror.
Bekämpning av konkurrensbegränsningar som är förbjudna enligt konkurrenslagen och annat främjande av konkurrens gynnar i första hand konsumenten på många sätt. En välfungerande konkurrens säkerställer att nya företag kommer ut på marknaden och uppmuntrar alla företag att fortsätta att effektivisera sina tillvägagångssätt samt utveckla nya produkter och tjänster. På så sätt har konsumenterna tillgång till produkter och tjänster med olika priser och egenskaper och kan välja en som passar dem. Konkurrens bidrar dessutom till att hålla priserna i schack och förbättrar vanligen också produkternas kvalitet.
En välfungerande konkurrens styr även samhällets ekonomiska resurser så att de används så effektivt som möjligt och skapar också incitament för uppkomsten av helt nya verksamhetsområden och produktionsmöjligheter. Det är i sista hand hela samhället som har nytta av ekonomisk konkurrenskraft som uppstår på detta sätt.
Konkurrens kan emellertid inte alltid på egen hand trygga konsumenternas ställning. I internationella undersökningar har man till exempel upptäckt att öppnandet av konkurrens på energi- eller telemarknaden inte har gynnat konsumenterna på förväntat sätt, och att konsumenternas ställning därför har behövt förbättras med hjälp av speciallagstiftning. Konkurrenspolitik kan dock i allmänhet för sin del bidra till att åskådliggöra det faktum att juridisk reglering ingalunda alltid behövs, eftersom marknaderna ofta själva kan lösa sina problem. Ett konkurrenspolitiskt perspektiv bidrar dessutom till att analysera hurdana nackdelar juridisk reglering kan orsaka i sig.
Växelverkan mellan olika politiska block fungerar å andra sidan även i motsatt riktning: Konsumentpolitiken hjälper konkurrenspolitiken att bättre uppfatta förhållanden mellan konsumenter och företag och konsumenternas verkliga beteende samt lättare upptäcka oönskade effekter av konkurrensen. Konsumentpolitiska instrument kan dessutom behövas för att sätta fart på konkurrensen på marknaden. Samarbetet med konsumentmyndigheterna ökar sannolikt också allmänhetens förtroende för konkurrensmyndighetens initiativ och övriga verksamhet samt båda de politiska blockens samhälleliga pondus och slagkraftighet.
I konkurrenspolitiken och konsumentpolitiken måste man å andra sidan våga vara av annan åsikt; hur ska det sammanslagna verket annars över huvud taget kunna bilda en kritisk massa. Detta skapar å sin sida påfrestningar för såväl verkets egen forsknings- och utredningsverksamhet som utnyttjandet av forskningsdata i allmänhet. I sista hand är det uttryckligen forskningsarbete som baserar sig på empirisk evidens – inte inrotade åsikter – som kan fungera som metod för att sammanjämka konkurrenspolitiska och konsumentpolitiska målsättningar.