Hoppa till innehållet
Sök på webbplatsen
Sök på webbplatsen

Konsumentombudsmannens utredning om kreditmarknaden: Räntetaket bör snarast utvidgas till att omfatta samtliga konsumentkrediter

Meddelande

Konsumentombudsmannens utredning visar att problemen på marknaden för snabblån inte kan åtgärdas utan ändringar i lagstiftningen. På grund av detta har också konsumentombudsmannen lämnat ett initiativ till justitieministeriet om en utvidgning av regleringen av räntetaket till samtliga konsumentkrediter. För närvarande gäller räntetaket endast krediter under 2 000 euro. De effektiva årsräntorna på större krediter är orimligt höga, ofta över 100 procent eller till och med mycket högre än så.

Konsumentombudsmannen har utrett vilka typer av problem som förekommit på marknaden för snabblån efter lagändringen som trädde i kraft 2013. Sedan juni 2013 har penningkrediter under 2 000 euro omfattats av ett räntetak enligt vilket den effektiva årsräntan fått uppgå till högst 50 % + vid tidpunkten gällande referensränta. Syftet med lagändringen var att minska skuldproblemen i anslutning till snabblånen. Man utgick från att konkurrensen skulle leda till att kostnaderna även för krediter på 2 000 euro och därutöver stannar på en klart lägre nivå än räntetaket.

Observationerna under dessa tre år bekräftar dock att förväntningarna inte har infriats. Snabblåneföretagen har till största delen gått över till att bevilja krediter på 2 000 euro eller större belopp, som inte berörs av räntetaket. I dessa fall är räntorna allmänt över 100 procent eller till och med mycket högre än så.

Därmed anser konsumentombudsmannen att det finns ett brådskande behov av en ny justering av lagstiftningen.
”Den enda tillräckligt effektiva lösningen på frågan om orimliga kreditkostnader är en heltäckande reglering av räntetaket. Utan en ändring i lagstiftningen kan snabblåneföretagen fortsätta att tjäna på sårbara konsumentgruppers bekostnad och allt fler kommer att drabbas av betalningssvårigheter. Vi är glada över att även riksdagsledamöter för ärendet framåt genom ett eget initiativ”, säger konsumentombudsmannen Päivi Hentunen.

Konsumenternas rättigheter förverkligas för närvarande inte heller i domstolarna i omfattande skala. Indrivningsärenden behandlas i domstolarna till största delen i så kallat summariskt förfarande, där domstolen i regel fastställer fordringsägarens krav om inte gäldenären efter att ha fått kallelsen (själv aktivt) kräver en jämkning av orimligt höga kreditkostnader.

Konsumentombudsmannen anser också att det är viktigt att reda ut om det åtminstone för större krediter går att lagstifta om ett lägre räntetak än nu. Om regleringen av räntetaket stramas åt, måste regleringens effekter på olika konsumentgruppers möjligheter att få lån naturligtvis bedömas samt bland annat möjligheterna att via social kreditgivning delvis täcka kreditbehoven.

I initiativet till justitieministeriet tar man upp även flera andra frågor i anslutning till konsumentkreditlagstiftningen som bör utredas. Till exempel när det gäller krediter på över 3 månader, som är ränte- och kostnadsfria och nu står utanför kreditregleringen, borde man överväga ändringar i lagstiftningen. Det är inte befogat att lagstiftningen för långfristiga och sett till betalningsförmågan även stora krediter inte förutsätter exempelvis en bedömning av konsumentens kreditvärdighet och inte tillräckligt tryggar konsumentens ställning i situationer av betalningsfördröjning.

Konsumentombudsmannens möjligheter att ingripa i problemen på kreditmarknaden försvåras av att det inte finns tillräckligt effektiva påföljder som skulle inverka förebyggande och effektivisera förhandlingarna med företagen. Enskilda företag kan upprepade gånger kränka konsumenternas rättsliga ställning och bryta mot centrala bestämmelser om konsumentkrediter utan att det får ekonomiska konsekvenser. Till exempel i Sverige har Konsumentverket väsentligt bättre medel för att övervaka att konsumentkreditlagstiftningen efterföljs. Den arbetsgrupp som justitieministeriet tillsatte föreslog också en förbättring av konsumentombudsmannens utbud av åtgärder i sitt betänkande 2015.

Läs mer