Konsumentskyddet för personer i serviceboende för äldre beror på vem som betalar deras service. Endast de kunder som själva betalar för sin service helt och hållet kan kräva rättelse av eventuella fel samt kompensation. Dessa bestämmelser inom konsumenträtten tillämpas även på klienter med servicesedel. Andra klienter inom offentlig service har inte denna möjlighet, trots att de kan betala en betydande del av sin service själva. Konsumentombudsmannen och Konsumentförbundet kräver att konsumenterna ska ha samma rättsliga skydd oberoende av hur servicen bekostas.
Boende i servicehus för äldre har olika konsumentskydd beroende på om klienten betalar för sin service själv, om hen använder servicesedel från kommunen eller om hen omfattas av kommunens och servicehusets avtal om köptjänster eller av kommunens betalningsförbindelse. För närvarande tillämpas konsumentskyddslagen endast på de tjänster som klienterna skaffar från privata vårdhem eller servicehus och som de betalar själva.
Enligt bestämmelsen i lagen om servicesedlar tillämpas konsumenträttens bestämmelser även på klienter med servicesedel även om konsumenten skulle få sedeln av kommunen eller staden och konsumenten endast skulle betala självriskandelen. Kunder som omfattas av serviceboende genom köptjänst från kommunen eller genom betalningsförbindelse från privat servicehus hamnar däremot utanför skyddet från konsumentskyddslagen, trots att klienten kan betala en betydande del av servicen själv.
En rättvis och fungerande lösning bör utvecklas för att kompensera fel
Ett servicehus kan ha klienter som betalar boendet själva helt och hållet samt sådana som omfattas av kommunens köptjänst. Om det finns brister eller fel i boendet kan endast klienten som själv betalar sin service hänvisa till sina rättigheter enligt konsumentskyddslagen för att rätta till fel och för att få kompensation. Däremot har en klient som omfattas av kommunens köptjänst ingen sådan möjlighet. Hen kan enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården göra en anmärkning eller anföra klagomål till tillsynsmyndigheten om bristande kvalitet i servicen.
“Ur konsumenternas synpunkt är det ett problem att de som klienter till samma tjänsteleverantör har olika rättslig ställning beroende på hur servicen finansieras. Konsumentskyddet för vårdtjänster bör bedömas ur ett helhetsperspektiv med beaktande av offentliga tjänsters speciella karaktär och utveckla en fungerande lösning för att kompensera vid felsituationer”, konstaterar konsumentombudsman Katri Väänänen.
“Det är beklagligt hur få klienter i serviceboende som för närvarande vet att hen som betalande klient eller som klient med servicesedel har konsumentskydd. Om en sådan klient råkar ut för dålig vård som strider mot avtalet, har hen möjlighet att exempelvis kräva rättelse av felet enligt konsumentskyddet samt ekonomisk ersättning från företaget som ansvarar för serviceboendet. Om företaget inte går med på klientens krav kan klienten föra ärendet till konsumenttvistenämnden. Jag önskar att denna rätt skulle användas i betydligt större omfattning än nu”, konstaterar Konsumentförbundets generalsekreterare Juha Beurling.
Konsumentombudsmannen har i samband med lagförslaget om valfrihet inom social- och hälsovård lyft fram att social- och hälsovårdstjänster som produceras i den offentliga och i den tredje sektorn bör ha ett liknande konsumentskydd som nu finns i de privata social- och hälsovårdstjänsterna. Bestämmelserna om konsumentskydd har emellertid inte tagits med i lagförslaget. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott ansåg i sitt utkast till betänkande (på finska) att förhållandet är problematiskt ur konsumentens synvinkel.
Konsumentombudsmannen ser inte heller några grunder för att klientsedeln som i fortsättningen ersätter servicesedeln i enlighet med lagförslaget om valfrihet inte längre skulle omfattas av konsumenträttens principer, vilket innebär att serviceboende som produceras i privata servicehus som köptjänst eller med klientsedel skulle uteslutas helt från konsumentskydd. Relationen mellan klienten och servicehuset påminner ändå om ett avtalsförhållande mellan konsument och näringsidkare, där bestämmelserna i konsumentskyddslagen och avtalsrättens allmänna principer bör iakttas. Konsumentombudsmannen har för näringsidkare som erbjuder serviceboende redan 2011 upprättat riktlinjer (på finska) och en minneslista över centrala frågor med tanke på konsumentskyddslagen.
Justitieministeriet har för närvarande ett lagstiftningsinitiativ vars syfte är att i konsumentskyddslagen införa bestämmelser om ansvar vid fel i personinriktade tjänster. I samband med detta bedöms också utvidgandet av bestämmelserna i konsumentskyddslagen till offentliga social- och hälsovårdstjänster. Både Konkurrens- och konsumentverket och Konsumentförbundet har företrädare i justitieministeriets arbetsgrupp.