EU:s medlemsstater och Europaparlamentet har godkänt ett direktiv genom vilket möjligheterna till ersättning förbättras för dem som lidit skada på grund av konkurrensbegränsningar. Medlemsstaterna ska införa direktivet som en del av sin nationella lagstiftning. Konkurrens- och konsumentverket (KKV) anser att direktivet kommer att bli en viktig del i en effektiv konkurrenspolitik.
Det nya direktivet gör bland annat att kunder som betalat överpris på grund av karteller eller missbruk av dominerande marknadsställning effektivare än hittills kan få skadeersättningar. I många fall kan en konstgjord prisökning som strider mot konkurrenslagen och som åstadkoms av karteller uppgå till exempelvis 15–25 procent. Utgångspunkten för direktivet är principen om full ersättning, dvs. den skada som orsakats genom konkurrensbegränsning ska ersättas fullt ut.
Direktivet kommer att avlägsna många praktiska hinder som tidigare varit förknippade med ersättningstalan i anslutning till konkurrensbegränsningar. Om konkurrensmyndigheten eller en domstol med behörighet i konkurrensfrågor redan en gång har fastställt ett förfarande som stridande mot konkurrenslagen, behöver den ersättningssökande parten inte påvisa detta på nytt i skadeersättningsprocessen. Frågan har hittills varit oklar juridiskt, vilket kan ha minskat intresset att söka skadestånd.
Direktivet medför även skadepresumtion för karteller. Om konkurrensmyndigheten eller en domstol med behörighet i konkurrensfrågor har konstaterat en kartell, ska den skadesökande påvisa skadans storlek, men inte längre om kartellen orsakade skadan eller inte. De inblandade i kartellen har rätt att påvisa att skadepresumtionen är felaktig. Om de inte kan göra detta, tas kartellens skadepresumtion som grund för ersättningsrättegången.
Påvisandet av en skadas storlek underlättas av det faktum att domstolen kan bestämma att de dokument som motparten innehar är en del av processmaterialet. Preskriptionsbestämmelserna förtydligas å sin sida så att osäkerhet som hänför sig till dem inte utgör ett hinder för sökande av ersättningar.
Dessutom blir positionen för indirekta kunder klarare. Kunderna i en kartell har kunnat överföra ett överpris som man själv har betalat på sina egna kunder, dvs. på kartellens indirekta kunder. Direktivet säkerställer att även dessa kunder har rätt och möjligheter att söka ersättning.
En skadeersättning är inte ett straff för ett förfarande som strider mot konkurrenslagstiftningen, utan en ersättning för orsakad skada. Sanktion för ett förfarande som strider mot konkurrenslagen och en skadeersättning som grundar sig på full ersättning skapar tillsammans ett system som effektivare än det rådande förebygger lagstridigt förfarande. Ett företag som agerar i strid mot konkurrenslagen löper större risk att bli tvunget att ersätta den skada man orsakat och dessutom kan ett lagstridigt förfarande leda till påförande av avgift för konkurrensbrott.
Enligt KKV säkrar direktivet bra även de företags rättigheter och incitament som vill erkänna sin delaktighet i en kartell och undvika en avgift för konkurrensbrott. KKV har i de olika skedena av beredningen av direktivet betonat att detta s.k. leniency-system måste säkras.
KKV anser att direktivet blir en ny och viktig del i den konkurrenspolitiska helheten. Medlemsstaterna har två år på sig att införa direktivet som en del av sin nationella lagstiftning. Arbets- och näringsministeriet i Finland leder en nationell arbetsgrupp som bereder implementeringen av direktivet i Finlands lagstiftning.