Konkurrensövervakningens prioriteringar på taximarknader

KKV ingriper när företag inom taxibranschen agerar på ett sätt som är till skada för konsumenterna, det vill säga begränsar konkurrensen och hindrar att taxibranschen öppnas upp. Exempel på detta är

• samarbete mellan konkurrerande företag som är till skada för konsumenterna, såsom karteller
• missbruk av en dominerande marknadsställning, såsom när ett företag med en dominerande ställning (t.ex. en beställningscentral) agerar på ett sätt som hindrar konkurrensen på marknaden för förmedlingstjänster eller taxiresor.

Taxiföretagarna har själva ansvar för att bedöma huruvida deras verksamhet följer konkurrenslagen. KKV har inte befogenhet att godkänna förfaranden mellan taxiföretagare på förhand, utan verket ingriper i konkurrensbegränsningar utifrån en bedömning i efterhand.

Syftet med konkurrenslagen är dock inte till att förhindra att nya innovativa tjänster som gagnar konsumenterna lanseras på marknaden. KKV erbjuder taxiföretagarna rådgivning om vad som är bra att beakta vid genomförandet av tjänster.

Verket blir fortfarande ofta kontaktad gällande olika förfaringssätt inom taxibranschen. Verket har inte möjlighet att ta ställning till alla frågor eller undersöka varje enskilt förfaringssätt som lyfts fram. Verket önskar att kontakterna i första hand sker via tipssidan om konkurrensövervakning. Alla inkomna kontakter besvaras inte och samtliga leder inte heller till utredning.

Samarbete mellan konkurrerande taxiföretagare

Självständiga taxiföretagare konkurrerar med varandra oavsett om de hör till samma förmedlingscentral eller inte. Konkurrensbegränsande samarbete inom en enskilt förmedlingscentral är mindre skadligt för marknadens funktion som helhet om det finns flera förmedlingsbolag på marknaden och konkurrensen mellan dem fungerar. Verket beaktar denna aspekt framför allt i fråga om hurdana fall som ska utredas i detalj. En taxiföretagare eller ett taxibolag med egna anställda förare bildar ett företag, så dess interna verksamhet omfattas inte av reglerna för samarbete mellan konkurrerande taxiföretagare.

Konkurrenslagen förbjuder förfaranden mellan konkurrerande företag som har till syfte att begränsa konkurrensen eller leder till att konkurrensen begränsas.  Konkurrerade företagen får till exempel inte avtala om priser eller på annat sätt samarbeta kring priser, dela upp marknaderna eller sinsemellan samverka när det gäller anbud. Det är alltså förbjudet att till exempel komma överens om priser, dela upp marknaden och bilda anbudskarteller.

Det kan vara tillåtet att ha ett samarbete som begränsar konkurrensen om det är till mer nytta än skada med tanke på konsumenterna. Samarbetet ska då vara en absolut nödvändighet för att uppnå denna nytta.

KKV bedömer samarbetets effekter på konkurrens alltid från fall till fall och i efterhand inom följande ramar:

Exempel på förbjudet samarbete och hur ett sådant bedöms

Ett konkurrensbegränsande samarbete mellan företag som erbjuder taxiförmedlingen är i allmänhet alltid förbjudet. Samarbetet kan undantagsvis vara tillåtet om företagen kan visa att samarbetet är till nytta och nödvändigt med tanke på konsumenterna.

Gemensamma anbud. Konkurrerande taxiföretagare eller förmedlingscentraler får inte lämna in ett gemensamt anbud om de kunde ha lämnat ett eget anbud utan samarbetet.

Om företagen kunde ha lämnat in egna anbud, kan ett samarbete vara tillåtet bara om företagen kan påvisa att konsumenterna drar nytta av samarbetet och samarbetet i fråga har varit nödvändigt för att uppnå denna nytta.

Prissamarbete mellan konkurrerande företag. Det är i allmänhet alltid förbjudet för konkurrerande företag att sinsemellan fastställa ett visst pris eller minimipris.

Även ett fastställt maximipris innebär ett prissamarbete som i allmänhet är förbjudet mellan konkurrenter. Det kan undantagsvis vara tillåtet att fastställa maximipris om företagen kan påvisa att

• maximipriset är till nytta för konsumenterna och samarbetet i fråga har varit nödvändigt för att uppnå denna nytta; så kan vara fallet till exempel när konsumenten beställer en taxi per telefon eller med hjälp av en app
• varje företagare har en verklig möjlighet att erbjuda taxiresor billigare än maximipriset
• maximipriset inte i praktiken är till skada för konsumenterna genom att priserna förenhetligas mellan konkurrerande företag

Vid bedömningen bör det uppmärksammas att det hos konsumenterna kan uppstå en grundad förväntning om att maximipriset tillämpas på alla resor som erbjuds under samma varumärke. Den konsumentnytta som eventuellt uppkommer av maximiprissättningen förutsätter i regel att maximipriset tillämpas på alla resor som erbjuds under samma varumärke.

När konkurrerande taxiföretagare sätter ett maximipris inom en förmedlingscentral ska man se till att taxiföretagare inom förmedlingen inte samtidigt omfattas av begränsningar som inte är nödvändiga för konsumentnyttan eller som skulle kunna leda till att taxiföretagarnas prissättning likriktas. Taxiföretagare inom förmedlingen ska ha en faktisk möjlighet att konkurrera mot förmedlingscentralerna och andra taxiföretagare med en prissättning som understiger förmedlingscentralens maximipris och med ett konkurrerande varumärke. Detta leder till att flera varumärken inom förmedlingscentralen kan ha egna maximipris, förutsatt att effektivitetsgrunderna för maximipriset uppfylls för varje prissamarbete.

Taxiföretagare kommer överens om körskiften. Att komma överens om körskiften mellan konkurrerande taxiföretagare utgör i princip förbjuden kartellverksamhet. Utgångspunkten är detta även om det skulle vara frivilligt att följa körskiftena eller om man inte skulle övervaka och sanktionera att de följs. Att komma överens om körskiften kan endast vara tillåtet i mycket exceptionella fall, till exempel under lugna tider på dygnet, om taxiföretagarna kan visa att detta gagnar konsumenterna och är nödvändigt. Så kan till exempel vara fallet om det utan detta samarbete inte skulle finnas tillräckligt med bilar i trafik och om varje förare har möjlighet att få körningar även om han eller hon inte skulle vara i skift. Det är osannolikt att s.k. 24/7-körskiften som omfattar alla veckodagar och tider på dygnet skulle vara nödvändiga för att skapa effektivitetsfördelar som även gagnar konsumenterna.

Taxiföretagare som deltar i ett körskiftssamarbete måste se till att man inte samtidigt sätter några andra begränsningar än sådana som är absolut nödvändiga för att uppnå en effektivitet som gagnar konsumenterna. För det första får körskiften endast upprättas för att gälla de tider som är nödvändiga för att uppnå nyttan. Man måste upphöra med tillämpningen av körskiftena om de inte längre är nödvändiga till exempel till följd av ett marknadsinträde. Dessutom ska förare som omfattas av körschemat ha rätt att ta och möjlighet att få körningar även utanför körskiftet.

Överenskommelser om jourplatser eller jourområden kan leda till en geografisk fördelning av marknaden och vara lika skadligt för konsumenten som samarbete om priser. Att komma överens om jourplatser eller en annan områdesindelning kan endast vara tillåtet i mycket exceptionella fall, till exempel om taxiföretagarna kan visa att ett tillräckligt utbud i ett visst område inte uppstår utan samarbete. Liksom körskiftena måste även samarbetet kring jourplatserna begränsas till endast de geografiska områden och den tid på dygnet som krävs för att uppnå en effektivitet som är till nytta för konsumenterna.

Diskriminering eller prioritering vid förmedling av körningar på basis av körskiften eller jourområden. Med diskriminering eller prioritering vid körförmedling avses till exempel arrangemang där körningar först efter flera minuters fördröjning erbjuds till andra än de med körskifte eller andra än taxibilarna i ett visst område. Att i första hand förmedla körningar till körskiftets taxiföretagare eller taxiföretagare från ett visst jourområde framhäver i princip körskiftenas och jourplatsernas negativa konkurrensbegränsande konsekvenser för konsumenterna. Fördelning av körningarna utifrån körskifte eller område kan ge de andra förarna mindre incitament att erbjuda service utanför körskiftena och jourområdena.

Begränsning av tillgång till förmedling. Ett förfarande där en förmedlingscentral som ägs av konkurrerande taxiföretagare fastställer ett visst maximiantal för taxiföretagare eller bilar som kan omfattas av förmedling eller förutsätter behovsprövning innan nya taxiföretagare eller bilar ansluts till förmedlingen kan leda till att utbudet begränsas på ett sätt som är jämförbart med marknadsfördelning eller uteslutning av konkurrenter. I praktiken kan ett sådant förfarande hindra nya taxiföretagare från att verka inom förmedlingscentralens verksamhetsområde. I princip kan man endast vägra ansluta någon till en förmedling om det finns objektiva grunder för vägran och kriterierna tillämpas jämlikt på alla taxiföretagare. Vid bedömningen av huruvida begränsningen är acceptabel beaktar Konsument- och konkurrensverket de konkurrensförhållanden som råder på marknaden i fråga, exempelvis konkurrerande förmedlingsbolags antal och marknadsställning.

Begränsningar i att ta emot körningar från andra förmedlingsbolag eller förmedlingsappar kan ha negativa konsekvenser för konkurrensen. I praktiken kan begränsningen försämra verksamhetsförutsättningarna för taxiföretagare eller andra förmedlingsbolag inom förmedlingscentralens verksamhetsområde. Detta kan i sin tur minska till exempel pris- och kvalitetskonkurrensen i området och därmed medföra besvär för konsumenterna. Begränsningen är särskilt problematisk om den förmedlingscentral som utfärdar förbudet har en dominerande marknadsställning.

Utöver exemplen ovan finns det även andra förfaringssätt som kan utgöra förbjudet samarbete mellan konkurrerande taxiföretagare. Konsument- och konkurrensverket följer marknadens utveckling och kompletterar vid behov listan med nya exempel på förfaringssätt.

Vid bedömning av exemplen ovan är det viktigt att titta på hur de olika förfaringssätten samverkar. Att sätta flera separata begränsningar leder sannolikt till mer negativa konsekvenser med tanke på konkurrensen. En förmedlingscentral med en dominerande marknadsställning har dessutom en ökad skyldighet enligt nedan att se till att det inte försvårar konkurrensen på marknaden.

Missbruk av dominerande marknadsställning

En förmedlingscentral eller ett annat taxibolag kan ha en dominerande ställning om dess ställning på marknaden är så stark att den kan agera oberoende av sina konkurrenter. Det är inte i sig förbjudet att ha en dominerande marknadsställning. Däremot är det förbjudet att missbruka den. I bedömningen av en dominerande ställning beaktas följande frågor.

• Hurdan marknadsandel förmedlingscentralen eller taxibolaget har och hur marknadsandelen har utvecklats. En särdeles stor marknadsandel (mer än 50 %) skapar en presumtion om en dominerande ställning, som företaget i fråga kan ges en möjlighet att kullkasta, men en ställning kan vara dominerande även om marknadsandelen är mindre.
• Finns det på området andra förmedlingscentraler eller taxibolag och hur stor marknadsandel har de?
• Är det bara förmedlingscentralen eller taxibolaget i fråga som har hand om FPA:s taxiresor?
• Vilka andra faktorer stärker ställningen för förmedlingscentralen eller taxibolaget i fråga?

En förmedlingscentral med en dominerande marknadsställning har en accentuerad (förhöjd) skyldighet att se till att den inte försvårar konkurrensen

• En förmedlingscentral med en dominerande marknsadsställning har en skyldighet att låta alla taxiföretagare ingå i förmedlingen såvida centralen kan inte påvisa en objektivt grundad anledning till att neka tillträde.

• En förmedlingscentral med en dominerande ställning bör fördela FPA:s taxiresor till alla taxiföretagare enligt objektiva kriterier.

• En förmedlingscentral med en dominerande ställning får inte direkt eller indirekt begränsa möjligheten för de företag som är i förmedlingen att ta emot taxiresor från andra förmedlingscentraler.

Hur ingrips det i problem som KKV uppdagar?

KKV undersöker taximarknader både på eget initiativ och utifrån åtgärdsbegäranden. KKVs åtgärder beror på hur allvarligt eller skadligt företagets förfarande anses vara.

• Problemet korrigeras genom åtaganden som erbjuds av aktörerna.
• KKV förelägger företaget att upphöra med förfarandet. Om företaget trots förbud fortsätter att agera som förut, för KKV saken till marknadsdomstolen.
• I samband med allvarliga överträdelser av konkurrenslagen lämnar KKV en framställning till marknadsdomstolen om att en påföljdsavgift bör bestäms.

Det ingår däremot inte i KKV:s uppgifter och befogenheter att lösa tvister mellan förmedlingscentraler och enskilda taxiföretagare eller att ingripa i förfaringssätt som inte påverkar konkurrensen på marknaden i allmänhet, även om förfaringssättet skulle vara problematiskt för en enskild näringsidkare.

Mer information om konkurrensövervakningen på taximarknaden

Direktör Valtteri Virtanen, tel. 029 505 3621,
Specialsakkunnig Eero Hämäläinen, tel. 029 505 3033,
e-post adressen förnamn.efternamn@kkv.fi