God marknadsföringssed

Enligt konsumentskyddslagen är det förbjudet att i marknadsföringen tillämpa förfaranden som strider mot god sed. Detta innebär att reklamen inte får innehålla budskap som strider mot allmänt godtagna principer och värderingar i samhället. Det är till exempel inte godtagbart att använda våld i reklam.

Diskriminerande reklam är förbjuden

Reklam får inte förstärka diskriminerande inställningar som redan finns i samhället. Med diskriminerande reklam avses att man i reklamen underkastar, förnedrar eller kränker en person eller en människogrupp.

Olika kulturer och etniska grupper ska presenteras som likvärdiga i reklamer. Till exempel könsförnedring eller nedsättande sexistisk föreställning strider mot god sed.

Användning av religiös symbolik i marknadsföring väcker nästan utan undantag starka känslor och det är viktigt att beakta dem i mångkulturella samhällen.  Även användningen av religiösa uttryck kräver noggrant övervägande.

Användning av våld i reklam

Marknadsföring är ett sätt att förmedla samhälleliga värderingar. Våldsamt beteende och att skada en annan persons egendom anses inte vara godtagbart och därför strider det mot god sed att använda våld som ett effektivt medel i reklamen.

Humor gör våldet inte mera godtagbart. Tvärtom: en humoristisk inställning kan göra våldet mindre fördömligt och skapa en bild av en acceptabel beteendemodell.

En reklam vars allmänna ton är hotfull och skrämmande kan plåga på samma sätt som direkt våld. En sådan reklam kan strida mot god sed särskilt när den innehåller element som skrämmer barnen och kan nå barnen även om reklamen inte är riktad till barn.

Uppförande som presenteras i reklam och säkerhet

Reklamer formar samhällets värdegrund och kan obemärkt göra oönskade handlingsmönster godtagbara – och till och med eftersträvade.

Om säkerheten glöms bort i reklamen kan leda till att imitation av reklammodellen orsakar en allvarlig risksituation.

Om man i reklamen bryter mot produktens och servicens säkerhetsbestämmelser, är reklamen oftast mot god sed.

I utomhusreklam används ett offentligt utrymme

Vid bedömningen av om marknadsföringen strider mot god sed ska uppmärksamhet också fästas vid det marknadsföringsverktyg som används. Utomhusreklam använder ett offentligt utrymme, vilket gör att reklamen inte kan undvikas. På grund av detta kan utomhusreklam eller reklam i skyltfönster lättare överskrida gränsen för god sed.

När reklamerna planeras ska man beakta att alla har rätt till en lugn boendemiljö. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid att barn inte ska exponeras för reklam som är olämplig för deras ålder och utveckling.

Barn som föremål för marknadsföring

I marknadsföringen ska barnens bästa beaktas. Hos minderåriga håller det kritiska tänkandet och livserfarenheten ofta på att utvecklas. Marknadsföring av barn bedöms striktare än genomsnittet, eftersom minderåriga är mer utsatta än vuxna för marknadsföringens påverkan.

Reklammakarna ska uppskatta barns godtrogenhet och brist på erfarenhet. Därför får man inte i reklamen för barn presentera olämpliga beteendemönster eller löften om att livet blir bättre genom att köpa rätt produkter. Man får inte heller framföra direkta köpuppmaningar till barnen.

Föräldrarna har som fostrare av sina barn rätt att besluta om familjens inköp utan att man genom direkt vädjan till barnet orsakar köptryck.

Barn i reklam

Barn får användas i reklamer men barnet ska naturligt passa in i den föreställda miljön eller behövas för att åskådliggöra användningen av produkten som det görs reklam för.

I barnets mun får ändå inte direkt sättas en köpuppmaning.

Konsumentombudsmannen övervakar efterlevnaden av lagarna om marknadsföring

Konsumentombudsmannen övervakar efterlevnaden av konsumentskyddslagen och flera andra lagar som har stiftats för att skydda konsumenter. Tillsynen gäller i synnerhet marknadsföringens och avtalsvillkorens samt indrivningens lagenlighet.

Reklametiska rådet har till uppgift att ge utlåtanden om huruvida marknadsföring strider mot god sed. Konsumentombudsmannen kan använda rådets riktlinjer som stöd för sitt tillsynsarbete, men baserar sina riktlinjer på lagen.